South Island NZ part 1

Publicerad 2016-04-17 03:17:19 i Allmänt,

SWEDISH

Hej igen!

Det va länge sen jag skrev såg jag nu, dåligt jag vet. Men vet ni, att nu när jag väl skriver så kommer det nya och roliga saker. Jag har nämligen börjat röra på mig igen och livet som backpacker tar fart.

Jag är så exalterad och förväntansfull att få vara på reseande fot. Jag hade det fantastiskt i Wellingon och stan är mysigt och grym, men sista tiden blev jag så sugen på att röra på mig. Sen så va väl jobbet jag hade inte det roligaste heller kan jag erkänna. Känslan är ändå att jag nog mycket väl kan återvända dit och jobba sen senare när jag rest och upptäckt sydön tillräckligt och vill ha ett jobb igen.

För det är just det jag har börjat göra nu, att utforska den södra ön av Nya Zeeland. På sydön så bor det inte så mycket folk, dom allra flesta bor på nordön så sydön är som ett stort naturfenomen med massor av national parker och vandringsleder. Allt övervakas och bevaras väldig strikt av den nya zeeländska regeringen så det är mycket regler om vart man får gå, campa, ha picknick, ta foton m.m. Även fast det ibland känns löjligt så kanske det är ett måste för att hålla allt intakt och bevara det så det inte blir förstört av alla turister och vandrare.

Åter till vart jag är nu istället

Jag började med att färjan från Wellington till Picton, på drygt 2 timmar. Resan var rätt tråkig kan jag väl säga men jag fick se kusten av öarna och så dök några delfiner upp framför båten och vill va med. Man kan ta flyget till Nelson också om man vill komma fortare till sydön. I Picton stannade jag 3 dar och bodde på ett väldigt bra och mysigt hostel vid namn "Tombstone Backpackers". Picton är ingen stad att komma ihåg precis utan det är mest att färjan går hit. . Jag ville dock göra en dagstur i marlborough sounds och "Queen Charlotte Track".

Jag gjorde turen på drygt 5 timmar vilket var perfekt för en dag men man kan även göra hela leden men då får man åtminstone lägga ner 3 dar på det. Det är en ganska tuff vandring måste jag ändå säga, det går mycket uppåt men man får en stor belöning av den vackra utsikten som möter en. En utsikt av vikten in till Picton bestående av kullar, berg och små öar som innehåller stränder, gröna fält och insjöar.

Vidare nästa dag tog jag bussen till Nelson som ligger 2 timmar ifrån Picton och är liksom insprängd bland berg. En mysig liten stad med mer kiwis av den äldre generationen. Allt finns här men man stressar inte i onödan precis. Mycket sportmöjligheter.

Här mötte jag upp Carol och Gary som jag som hastigast stötte på i Thailand. Det erbjöd mig mat och husrum några dar i deras hus och jag tackade glatt ja. Så snälla människor borde det finns mer. Jag stannade i nästan 5 dar. Dom visade mig runt i stan och tog mig ut på en tur med deras båt.

Gary och jag passade även på att dyka lite eftersom han har som hobby att jaga hummer. Först så tog han mig till ett naturreservat där man inte fick ta nåt och sen till ett ställe där man fick ta så vi gjorde så att säga två dyk. Humrarna var gigantiska och så stora har jag aldrig sett, förståelig va också att det att tagit sig dit därvi inte fick ta nåt. För att på det andra stället hittade vi inget alls. Men det var en kul upplevelse och så härligt att få dyka lite igen.

Hur som helst efter 5 sköna dar så var det så dags att bege mig till "Abel Tasman National Park". Jag hade via facebookgruppen "Backpackers New Zealand" fått kontakt med en tysk tjej som också vill göra samma vandring. Hon hade dessutom en massa campingsaker vilket va perfekt för mig då jag inte har nåt alls och det skulle nämligen bli billigare om vi campade när vi gjorde vandringen på 2 dar. Jag hade veckan innan jag ankommit till sydön satt ut ett meddelande i den grupp om det va någon som var intresserad av resa ihop en stund. Många svarade men var väldigt klara med att dom ville campa och inte bo på hostel, vilket skulle bli ett problem för mig då jag inte har några campingsaker alls. Det var därför jag tillslut valde denna tyska tjej eftersom hon hade allt och kunde glatt låna ut till mig för några dar. Jag var väldigt tydlig flera gånger med att säga att jag inte hade nåt alls och ville väldigt gärna låna nåt av henne. Hon sa att det funkade alldeles utmärkt. Vi bestämde även att vi skulle dela på bensinkostnaden.

Med i bilen följde en tjej från Österrike också, men hon var så jäkla irriterande och självisk och oförstående så henne tar jag inte upp mer.

Väl på plats och redo för vandringen så väntade jag på att tyskan skulle ge mig sovsäck och liggunderlag som vi bestämt sedan tidigare att jag skulle få låna. Men då berättade hon att hon gett bort sakerna till några vänner hon besökt precis några dar efter vi stämt träff och planer. Jag blev förstås sjukt arg och irriterad med sa inget och lät det vara eftersom att nu var det ju ändå för sent att backa då vi betalat för campingplats och båttaxi tillbaka.

Jag gjorde mitt bästa för att inte tänka på det under vandringen och försöka hålla igång snacket i våran grupp och försöka bilda en gemenskap och lära känna varandra mer. Det blev dock väldigt svårt eftersom att när vi väl skulle laga mat och sätta upp tältet så var det jag som fick dra i allt och dom bara tittade på. Tillslut så bestämde jag mig för att göra det på mitt eget sätt och försöka att inte prata så mycket med dom.

Dom var väl inte precis några vana vandringsmänniskor precis heller då dom ville stanna hela tiden och allmänt tog lång tid på sig, inga lagbyggare precis.

När vi så skulle ta taxin tillbaka till där vi hade parkerat bilen så kom allt fram och vi öppnade upp oss för varandra, ett rejält gräl kan man säga. Dom undrade varför jag var irriterad och inte så pratsam plus alltid gått iförväg.

Så jag berättade väldigt ärligt att jag blivit väldigt arg och irriterad när hon hade bort sovsäck och liggerunderlag som jag skulle få låna men att jag ändå tänkte lägga det åt sidan och njuta av vandringen och upplevelsen. Men att det dock hade blivit lite svårt att ignorera när jag hela tiden fick dra i allt och slita medansvar dom njöt, vi var inte riktigt den gruppen man behöver vara på en sådan tur. Det var även inte så kul att ligga direkt på marken och få frysa när man ska försöka sova medans dom kunde sova gott och få vara varma i sina sovsäckar.

Skit samma, vandringen var riktigt häftigt och faktiskt rätt tuff. Men utsikten var så häftig och stränder så avkopplande. Jag fick massor av fina bilder

Jag skulle kunna skriva mer om incident med brudarna men det kommer bli för långt och då är det inget kul att läsa. Jag kan berätta mer ordagrant när vi ses istället, det är lättare.

Det jag kan säga var väl att dom inte var några man ska ge sig iväg med på en sådan vandringstur när det inkluderar camping och gemensamma saker m.m. Idiotiska och självupptagna jävla barn.

Jag är tillbaka i Nelson nu i allafall efter att jag fick be snällt om skjuts av tyskan hit.

Denna gång bor jag på ett hostel istället "Prince Albert Backpackers", som såhär långt är riktigt bra. Gratis frulle med våfflor, svårt att slå det.

Jag stannar här tills på måndag då jag ska möta upp en tjej från samma facebookgrupp som dom andra två. Skillnaden är bara att denna tjej är äldre och har kvar sina campinggrejer. Vi tänkte åka upp till "Golden Bay" som ligger strax ovanför Abel Tasman. Vi vill också göra nåt omkring "Nelson Lakes National Park". Vi vet inte än hur många dar vi ska spendera på dessa ställen men det löser vi. Jag vet att jag behöver vara i Blenheim den 25 april och möta min vän Sebastian och som jag reste runt med nordön. Vi ska göra samma roadtrip fast nu på sydön istället.

Fortsättning följer......

ENGLISH

Hello again!

It was long time ago since I wrote last, I saw now, bad I know. But, you know, that now when I write so will be new and fun things. I have begun to move on me again and life as a backpacker is taking off.

I am so excited to be at travelling feet again. I had it wonderful in Wellingon and the city is cozy and cruel, but last time I was so eager to move on me. Then it huh well work I didn't have the most fun either I can recognise. The feeling is that I'm probably very well could return there and then later when I traveled and discovered the South Island and want a job again.

For that is precisely what I have started to do now, to explore the South Island of New Zealand. In the South Island so it lives not so much people, the vast majority live in the North Island to the South Island is a large natural phenomenon with lots of national parks and hiking trails. Everything is monitored and kept very strictly by the New Zealand Government so there is a lot of rules about where it should go, go camping, have a picnic, take photos, etc. Even though it sometimes feels ridiculously so maybe it is a must to keep everything intact and preserve it so it doesn't get ruined by all the tourists and hikers.

Back to where I am now instead. I started by ferry from Wellington to Picton, at just over 2 hours. The trip was pretty boring, I can say but I got to see the coastline of the Islands and so showed some dolphins up in front of the boat and would like to be with. You can take flight to Nelson also if you want to get faster to the South Island. In Picton I stayed 3 days and stayed in a very nice and cosy hostel named "Tombstone Backpackers". Picton is no city to remember exactly but it is best that the ferry goes here. . I did, however, make a day trip in the marlborough sounds and "Queen Charlotte Track".

I made the trip in just over 5 hours which was perfect for a day but you can also do the whole trail but then they should at least put down 3 days on it. It's a pretty tough hike, I must say, it goes far up but you get a big reward of the beautiful view as one meets. A view of the importance to the Picton consisting of hills, mountains and small islands that includes beaches, green fields and lakes.

On the next day I took the bus to Nelson which is 2 hours from Picton and is like squeezed in among mountains. A cosy small town with more kiwis of the older generation. It's all here but to stress not just unnecessarily. A lot of sports.

Here I met up Carol and Gary as I briefly encountered in Thailand. It offered me room and board a few days in their house and I thanked happily Yes. So please people, it should have more. I stopped for almost 5 days. They showed me around the town and took me out for a spin with their boat.

Gary and I also took the opportunity to dive a little bit because he has as a hobby to hunt for lobsters. First, he took me to a nature reserve where they were not allowed to take anything and then to a place where they could take as we did two dives, so to speak. The lobsters were huge and so great, I have never seen, to understand what it took to get there not därvi had to take something. To the other place, we found nothing at all. But it was a fun experience and so lovely to get dive a bit again.

Anyway after 5 beautiful days, it was time to take me to "Abel Tasman National Park". I had in the Facebook group "Backpackers New Zealand" made contact with a German girl who also want to make the same Trek. She also had a lot of camp things which was perfect for me since I do not have anything at all and it would be cheaper if we camped when we made the Trek in 2 days. I had the week before I arrived at the South Island had posted a message in the group if does anyone was interested to travel together for a while. Many responded but was very clear that they wanted to go camping and don't like to stay at the hostel, which would be a problem for me since I don't have any camping stuff at all. That's how I finally chose this German girl because she had everything and could happily lend to me for a few days. I was very clear several times by saying that I didn't have anything at all and very much wanted to borrow something from her. She said it worked just fine. We also decided that we would share in the cost of petrol.

With the car followed a girl from Austria as well, but she was so damn annoying and selfish and unsympathetic to her I don't take up more. Once in place and ready for the Trek so I waited on that German would give me a sleeping bag and sleeping mat that we decided that I would borrow. But then she told me that she gave away things to some friends she visited just a few days after an appointment and plans. I was of course sick angry and irritated with said nothing and let it be because now it was surely too late to back when we paid for the campsite and water taxi back.

I did my best not to think about it during the walk and try to keep talking in our group and try to form a community and get to know each other more. However, there was very difficult because once we would cook and put up the tent, it was I who had to take in everything and they just looked on. In the end so I decided to do it in my own way and try not to talk so much with them.

They were not just some habit of walking people just either when they wanted to stay the whole time and generally took a long time, no Team Builder just.

When we would take the taxi back to where we had parked the car so everything came back and we opened up ourselves to each other, a real argument, you could say. They wondered why I was irritable and not so talkative plus always agreed in advance.

So I told them very honestly that I become very angry and irritable when she had removed the sleeping bag and sleeping mat that I would borrow but that I was going to put that aside and enjoy the walk and experience. But that, however, it had become a little hard to ignore when I constantly had to pull in all things and tearing them, we enjoyed the responsibility wasn't really the group you need to be on such a tour. It was also not so fun to lie on the ground and get freeze when trying to sleep while they could sleep well and be warm in their sleeping bags.

Heck, the hike was really cool and actually right tough. But the view was so cool and beaches so relaxing. I got lots of nice pictures.

I could write more about the incident with the chicks but it will be too long and then it's no fun to read. I can tell you more verbatim when see you instead, it's easier.

What I can say was that they were not few to give itself away with on such a hike if it includes camping and common things and more Stupid and self-centered fucking children.

I'm back in Nelson now anyway after I got ask nicely if pushed by German.

This time, I live in a hostel instead "Prince Albert Backpackers ', as this is how far is really good. Free breakfirst with waffles, hard to beat it. I'll stay here until Monday when I'll meet up with a girl from the same Facebook group as the other two. The difference is only that this girl is older and still have their camping stuff. We thought we'd go up to "Golden Bay" which is located just above the Abel Tasman. We also want to do something about "Nelson Lakes National Park". We do not know yet how many days where we should spend on these places but that we solve. I know I need to be in Blenheim on 25 april and meet my friend Sebastian and as I traveled around with the North Island. We're going to do the same roadtrip fixed now on South Island instead.

To be continued ... ... ....