babybrotherinthebigworld.blogg.se

Då har julen dragit förbi här på min resa. Kändes konstigt på nåt sätt att inte fira hemma så som jag brukar. Men jäklar vad kul det va göra det på ett annat sätt detta år. Jag är ju ändå ingen julmänniska så vad spelar det för roll hur jag firar den, alltid gött med lite omväxling. I år fick det bli stekhet sol och bad istället för iskall vinter och mörker. Det blev även ett julbord bestående av pommes, mac and cheese, potatissallad m.m. Ja det va ett julbord fullt med rätter från andra delar av världen men som inte riktigt va av julkaraktär, men vem fan bryr sig eftersom det va gott.

Sen blev det en julklappsutdelning som gick till så sätt att alla på hostelet fick köpa nåt och lägga under granen. Sen kom en tomte och delande ut dom klapparna, till alla som la nåt under granen. Jag fick choklad, tyvärr äcklig. Men vad gör det, jag bryr mig ändå inte om några presenter. Det är bara överskattat och jag finner ingen anledning till varför vi ger presenter till varandra på julen. Räcker det inte med gemenskapen och att ha det roligt.

Den gemenskapen jag fick uppleva i Raglan på "RAGLAN BACKPACKERS" kommer nog jag aldrig att få uppleva igen. Inte på en julafton i allafall. Det jag fick vara med om där va nåt riktigt speciellt. Jag är så jäkla glad för det med, att jag lät det ske.

Vilka fantastiska människor jag fick möta och vad roligt vi hade det. 

En fet lunch tillsammans, presentutdelning, bada i jacuzzi, massor av alkohol och sen såklart en hel del goa skratt.

6 dagar av mitt liv jag aldrig kommer glömma!

Jag mår bra av det, omväxling alltså. Jag vill inte leva i samma spiral och låta det bli till en vana utan jag vill testa på nya saker. Det var vanorna som gjorde mig till en osäker person och rädd liten skit. Jag visste vad jag hade och vad jag fick tillbaka, den där säkerheten. Visste exakt hur mina dagar skulle spenderas och tyckte väl att det va väl bra med det. Jag hade tryggheten på min sida och behöve inte direkt anstränga mig för något, eftersom allt va bra enligt mig.

Livet har ju alltid vart på ett sätt och så ska det vara, det är saker man bara gör.

Men saken är den att jag inte är den den där personen jag levt som dom senaste åren. Jag är en annan människa, det har jag alltid vetat. Jag har aldrig viljat göra som dom där andra eller följa efter vad andra gör. Jag har alltid känt att jag alltid viljat göra det på mitt sätt. Alltid känt att jag har en egen åsikt om saker och ting.

Den människan börjar jag bli mer och mer nu när jag är ute såhär. Äntligen säger jag till mig själv, så lycklig att kunna bekänna saker för sig själv. Allt vara sådär som jag vill vara. Upptäcka och göra dom där sakerna jag vill göra och inte se det negativa hela tiden, bara göra det liksom. Säga precis vad jag vill och inte känna ånger över det

Varför ska det där ens få existera. Varför kan inte det bara vara naturligt. Varför ska jag ens tänkta och fundera över sådana saker. Jag vill bara vara den där personen jag känner att jag är. Jag blir en så mycket starkare människa över det. Det är just precis dom tankarna som drev mig till vansinne och förtvivlan under dom där hemska tre åren och blev extremt i vintras.

Resan blev min räddning. Här vet ingen vem jag är och här bryr jag mig inte. Lever exakt det liv jag vill. Upptäcker saker jag gillar och inte gör dom där sakerna man måste göra bara för att alla gör dom.

Jag hoppas verkligen att det finns fler människor där ute som gör precis som jag. Gör något åt dom där sjuka tankarna jag hade och fick mig att göra riktigt dumma saker mot mig själv. Ingen är värd det eller förtjänar det, alla ska ha samma rätt till lycka som alla andra. Alla är exakt lika mycket värda som alla andra.

Hitta nåt som blir eran räddning och gör er till den personen ni vill vara och känna lycka igen

Men varför inser jag det nu då?

Troligtvis för att det varit folk omkring som allt haft en stor anledning att alltid lägga sig i mitt liv och vilja gå över mig. Kanske sett att den där skiten kan vi styra precis hur vill. 

Det är nog fan sant om jag tänker efter.

Men de är slut med det nu, bara så att alla vet. Ni kommer aldrig att styra mitt liv igen!!

Inse bara att jag är annorlunda och alltid kommer vara det i detta liv vi lever. Respektera mig och låt mig vara, försök inte ändra mig. Förstå att skolan inte va min starka sida. Jag va inte bäst men jag klarade det ändå. Jag har inte det där läshuvudet eller den skrivkänslan man tydligen måste ha för att passa in i samhället.

Det kanske ni ser på denna blogg att den inte är "akademiskt" korrekt skrivet. Allt är personlig skrivet!

Jag vill skriva på mitt sätt och då blir det såhär, det är så jag vill ha det. Jag vill visa att man kan skriva en blogg på detta sätt också, och att det är sjukt mycket roligare att läsa en blogg på detta sätt. När den är personlig och man kan se att det man skrivit verkligen kommer från dina tankar.

Ni som har nåt att säga om min blogg och mitt sätt att skriva kan säga det direkt till mig, troligtvis kommer jag säga "fuck you" till er. Alltid gött med feedback om ni nu har det men jag kommer inte lyssna på vad som är korrekt och vad man borde skriva.

Förstår ni vad bloggen handlar om, varför anmärka då och verka viktig bara för att du kan.

Gillar ni inte att läsa den, skit att forsätta läsa då och gör nåt annat istället. Jag har viktigare saker för mig än ägna mig åt personer som tycker dom är så coola och måste anmärka på nåt.

Men respekterar ni mig och gillar blogg, så får ni gärna fortsätta läsa och följa med i min värld och på min resa.

Hoppas ni förstår syftet med denna blogg

Sprid gärna vidare mitt budskap också. 

Det är aldrig försent att ändra på sitt liv och sina vanor.

Låt aldrig någon stå över dig

Gör precis vad du vill

Följ inte efter alla andra bara för att samhället säger att du ska göra det.

Våga sticka ut och va annorlunda.

"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna det är slut nu, men det är blir ljusare igen"

"Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på, tänd ett ljus, för jordens barn"