babybrotherinthebigworld.blogg.se

Det har varit en häftig månad med mycket äventyr och vacker natur på nordön. Börjat i norr och nu tagit mig ner till söder och Wellington.

Man behöver ha minst en månad om man verkligen se nordöns innersta och gömda delar. NZ är inget man stressar sig igenom utan ger tid åt, så det krävs mycket tid för att hinna med allt eftersom det är så mycket att se.

Ni har ju läst om det i mina tidigare inlägg.

 

Senast jag skrev om vart vi befann oss så var vi ju i Taupo.

Taupo är en mysig liten stad nära vatten och stora vulkanområden. Här finns det även en hel del aktiviter att göra. Sebastian och jag hyrde varsin mountainbike och gled runt på i två dagar. Vi körde lite "downhill" i den stora parken dom hade där som innehåll främst skog men också en stor flod/ forss "HUKA FALLS"

Vi stannade i Taupo sammanlagt sex dar vilket man absolut inte måste men vi valde att ta några dar extra och slappa av.

Det är även här som man oftast utgår från när man vill göra den klassiska vandringen "TONGARIRO ALPINE CROSSING", som är en vandringsstig på drygt 8 timmar och går genom ett stort vulkanområde. Det är bl.a här som domedagsberget (Mt Doom) ligger, som är känt från filmen "Sagan om ringen".

Jag och Sebastian plus några från vårt hostel hade tänkt göra den.

På vår sista dag vi hade i Taupo drog vi iväg redan kl 5 på morgonen och kände oss laddade för en heldag.

För vill man göra detta så måste man avsätta en heldag åt det.

 

Vi tog oss till "Tongario National Park" som låg mellan Taupo och ett litet ställe som hette "National Park" och där själva vandringen började. Vi var inte direkt ensamma om att ta sig an denna utmaning. Vi mötes av en hel drös människor som ville göra detta till ett minne för livet.

Första delen av vandringen var en enkel och mest rak väg. En vacker syn av en stor äng och berg i bakgrunden mötte oss när vi tog fram. Jag hade klätt på mig rätt bra med kläder så allt eftersom fick jag ta av mig klädesplagg efter klädesplagg. Det kändes även lite ringrostigt också med konditionen eftersom jag inte riktigt tänkt på det här med träning under min resa, men jag kände mig inte riktigt trött precis. Jag har ju alltid en viss kondition kvar så det behöves bara att jag satte igång "flåset" igen så var det inga problem efter tag.

Men efter den lätta starten så började det sakta men säkert börja gå uppåt. 

Tillslut så kom vi fram till Mt Doom, eller som det egentligen heter Mt Ngauruhoe. Vi hade tidigt bestämt oss för att bestiga det. Det skulle visa sig bli riktigt tufft och brant men vi hade ändå mycket att se fram emot när vi skulle nå toppen.

Det oss drygt två timmar att nå toppen. Trötta och hungriga så tog vi en välförtjänt lunchpaus och hade en magisk utsikt över hela det stora vulkanområdet med branta berg, sjöar och ödemarker. Det var en häftig syn!

Vägen ner var betydligt mycket lättare och tog bara 30 min.

 

Det va ett häftigt landskap som uppenbarade sig för oss. Vi va ute och gick sammanlagt i 9 timmar men det blev några stopp här och där. Det va tur att vi startade tidigt så vi hade gott om tid. 

När vi kom till vårt hostel vi bokat över natten så var vi så tröttna och i stort sett allt i benen värkte. Det blev lite tvätt, lite mat och slapp innan jag rätt tidigt deckare i min säng.

 

Dan efter begav vi oss ner mot Wellington. Resan skulle ta 4,5 timme och vi hade tur med vädret då det va strålande solsken. Jag sov inte så bra som jag hade hoppats att jag skulle göra efter den långa vandringen dan innan, men sängen på hostelet var inte skön alls. Så jag somnade ganska snabbt i bilen.

 

Wellington är en mysig stad och sägs va den bästa staden på Nya Zeeland. Jag har hittills bara utforskat en del av stan men tanken är ju att jag ska stanna här ett litet längre tag, så jag har rätt gott om tid att se allt här.

Det har annars vart rätt lugnt som vanligt. Lite jobb- och boendesökande har blandats med småutflykter runt omkring stan.

"Mount Victoria" är ett berg som ligger mitt i stan och ger en bra utsikt över stan, en skön stigning upp till toppen möts man av. Det ska även sägas att i den lilla skogen som man går genom för att nå toppen användes i filmen "Sagan om ringen". Men det är massor av områden runt omkring Wellington som användes till filmen, så överallt var man går så känner man igen sig ifrån filmen.

Den stora botaniska trädgården ger också en skön känsla av vad stan står för. Lugnt och avslappnade kan man bara gå omkring och koppla av. Det bästa är att ta bergbanan upp för 20 kr.

Stan erbjuder också en hel drös med bra ställen att dricka gott kaffe på också, vilket jag verkligen ser fram emot att få utforska mer dom kommande månaderna.

 

Men det finns dock en grej som är lite sorglig med att ha kommit hit. Det är nämligen här som det är dags att ta farväl av Sebastian som ska fortsätta ner mot sydön direkt och inte stanna som jag. 

Det har vart en rolig tid med honom och våra bilfärder men någon gång måste det ta slut också, vi kommer ju se varandra i framtiden.

Nu ser jag fram emot att få vara lite själv igen och leva ett "normalt" liv igen några månader innan jag blir ressugen igen och beger mig ner mot sydön.